Emelies reflektion

Storyline har varit ett nytt arbetssätt för mig. I och med att det var nytt var det i början svårt att få grepp om vad det gick ut på eller hur stort och brett det skulle/kunde vara. Men efter att vi i gruppen har träffats och tillsammans diskuterat var det lättare att få grepp om Storyline. Vi är även en stor grupp så det har krävt att vi som helhet har samarbetat med varandra, vilket har gått bra.

Storyline kan enligt mig vara ett arbetssätt som både pedagog och barn kan uppskatta. Alla barn får möjligheten till att bli inkluderade och delaktiga i projektet. Genom att barnen i vår storyline får skapa sina egna karaktärer får de möjlighet till att själva bestämma över hur karaktärerna ska se ut utan några mallar som kan påverka barnens skapande. De får även inflytande över sitt egna lärande, de skapar berättelsen. I läroplanen för förskolan (2016) skriver man att det är förskolans uppgift att främja barns kreativa förmåga. Att barn får möjlighet till att vara kreativa och använda sin fantasi tror jag också är viktigt för deras skapande och lärande. Vilket barnen får i storyline. Läroplanen för förskolan (2016) menar också att barnen ska få ta del utav ett mångsidigt lärande hos barnen. Vilket jag anser att storyline också gör, barnen får i vår storyline ta del utav flera olika ämnesområden. Till exempel kemi, när vi gör isglass och teknik när vi konstruerar en lösning för hur den andra världen ska få vatten.

Genom QR-koderna har vi fått in IKT på ett bra och spännande sätt och jag tror att barnen skulle uppskatta att få ta del av projektets händelser på det sättet, det blir ett spännande moment. Det är viktigt att vi pedagoger vågar använda oss utav IKT tillsammans med barnen och utnyttjar den möjligheten som finns. Forsling (2011) skriver att vi pedagoger oftast kan ha en rädsla för att använda medieverktyg. Jag kan känna igen mig delvis, min rädsla är att barnen ska få för mycket skärmtid som inte blir till nytta. Efter arbetet med storyline har jag i min framtida yrkesroll blivit tryggare på hur vi kan använda medieverktyg på ett bra sätt som gynnar barnen.

Social hållbarhet och ekologisk hållbarhet var de två dimensionerna som vi valde att arbeta kring. Vår tanke var att barnen ska få chans att ta del och uppleva empati och få viss förståelse för hur vi är beroende av naturen och där inriktade vi oss på vatten. De får möjlighet att hitta olika lösningar. Genom att använda sig utav öppna nyckelfrågor kan det finnas många lösningar på samma problem, vilket får barnen att tänka nyskapande, alltså innovativt. Barnen får även via nyckelfrågorna delta i många samtal och diskussioner med varandra och därigenom får det chans att öva på samarbete, att lyssna på andra.

I min framtida roll tror jag att detta kommer att bli ett uppskattat arbetssätt för att få barn engagerade och att få dem nyfikna i sitt egna lärande. Storyline är en pedagogisk metod som jag kommer att använda mig utav.

Litteratur.

Forsling, K. (2011). Digital kompetens i förskolan (s. 76–95). KAPET. Karlstads universitets Pedagogiska Tidskrift.

Skolverket. (2016). Läroplanen för förskolan Lpfö98, reviderad 2016. Hämtad 2018-01-02 https://www.skolverket.se/publikationer?id=2442