Dianas reflektion

Arbetet med storyline har varit utmanande, intressant och lärorikt. Det var något helt nytt för mig och svårt till en början. Det svåraste var att förstå vilket förhållningssätt som man skulle ha som pedagog. Storyline (2017) beskriver att förhållningssättet som ska praktiseras handlar om att utgå från elevernas förkunskaper och ge dem utrymme till att konstruera egna förklaringar utan att styra själv. Jag menar att det svåra var att hitta balansen i var det var okej att påverka barnen. Arbetet har också satt igång mina egna funderingar kring hur mycket vi egentligen påverkar barnen i vardagliga sammanhang samt hur viktigt det är att ge barnen utrymme. Vygotskij beskriver att vi lär tillsammans med andra genom språk och kommunikation (Säljö,2014). Jag menar att barnen får möjlighet till att lära tillsammans i ett storyline arbete.

I vårt grupparbete med storyline valde vi att fördjupa oss på den ekologiska och sociala dimensionen av hållbar utveckling med fokus på vattnets betydelse. Vi arbetade med vattnet utifrån bestämda nyckelfrågor och planerade händelser vars syfte var att fångar barnens intresse och föra arbetet framåt. Skolverket (2016) skriver bland annat att barnen ska få möjlighet till att utveckla sin nyfikenhet, sin lust att leka och lära samt utveckla självständighet och tillit till sin egna förmåga. Detta kan jag koppla till vårt arbete som utgick från barnens nyfikenhet, intressen och reflektioner. Jag menar att barnen fick utforska sina egna reflektioner kring vattnet och experimentera för att få svar på sina funderingar. De höll exempelvis i en mossaktivet för att skapa förståelse kring varför allt vatten behöver liv samt en aktivitet där de försökte att rena smutsigt vatten.

Skolverket belyser att ”förskollärare ska ansvara för att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll.” (s. 12). Jag menar att jag upplever storyline som ett demokratiskt arbetssätt som ger barnen möjlighet till delaktighet och reell inflytande. Björklund (2014) uttrycker vikten i att barnen ska ges möjlighet till att känna att de kan påverka. Jag upplever att detta är något som har genomsyrat vårt arbete med barnen då de själva har fått vara delaktiga och ha inflytande över berättelsen, karaktärer, miljön och händelserna.

IKT genom QR-koder som innehöll filmer och ljudfiler var en stor del av vårt projekt. Björklund (2014) beskriver att filmer ger barnen möjlighet till upprepning av vad som händer i projektet. Jag tänker att det är ett fantasifullt och lekfullt sätt som kan utmana barnens funderingar och inspirera till delaktighet och inflytande.

Det jag har upplevt som mest positivt under projektets gång är arbetet med karaktärer. Storyline (2017) beskriver att arbetet möjliggör känsliga diskussioner utan att inkräkta på barnens integritet. Jag menar att barnen kan identifiera sig med karaktärerna och deras egenskaper som växer under arbetets gång. Jag tänker att det är ett lättsamt och lekfullt sätt som ger barnen möjlighet att distansera sig från åsikter och istället använda sig av karaktärerna. Jag ser fram emot att prova denna metod i en riktig barngrupp nu när jag har fått konkreta tips på hur jag i framtiden kan arbeta med ämnen som hållbar utveckling. 

Referenslista:

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm, Skolverket.

Storyline. (2017). Hämtad 2017-12-22, från http://storyline.se/ 

Säljö, R. (2014). Den lärande människan-teoretiska traditioner. I. U. P Lundgren, R. Säljö, C. Liberg (Red.), Lärande, skola, bildning: Grundbok för lärande. (s.251-309). Stockholm: Natur & Kultur.