Denise reflektion
När
vi fick uppgiften att arbeta med Storyline var det något helt nytt för mig och
något som jag aldrig hade hört talats om tidigare. Till en början tyckte jag
att det svårt. Det svåra var att veta hur mycket man fick styra och att hitta
på hur en barngrupp hade kunnat agera i projektet. Jag tror att det hade flutit
på mer naturligt om man hade arbetat med Storyline som arbetssätt i en riktig
barngrupp.
Vi
i gruppen diskuterade hur arbetet skulle läggas upp men valde sedan att
fokusera på vattnets betydelse och att utveckla empati. Vårt arbete behandlar
både den ekologiska och sociala dimensionen av hållbar utveckling. Vi använde
oss av en färdig mall för att planera vårt arbete där vi bestämde vilka nyckelfrågor
arbetet skulle utgå ifrån, vilket material som behövdes etc. Enligt
Storyline.se är nyckelfrågorna starten på olika aktiviteter och som driver
arbetet framåt. De öppna nyckelfrågorna gör att barnen själva ställer frågor
och bildar egna funderingar. Att de förutbestämda händelserna och
nyckelfrågorna inte skulle vara för ledande var viktigt för oss i arbetet.
Exempelvis valde vi att inte visa vår karaktär för barnen innan de tillverkat
sina egna för att undvika att de skulle bli påverkade av hur den såg ut i sitt
eget skapande. Detsamma gällde miljön. Vi valde att undvika bilder på hur en
miljö kunde se ut eller att beskriva detaljerat vad som skulle finnas med i
miljön för att barnen själva skulle få fantisera och diskutera kring hur miljön
skulle utformas. I mitt framtida arbete vill jag använda mig av mer öppna
frågor, eftersom att jag anser att de stärker möjligheterna att ta del av
barnens tankar och idéer mer än vad ledande frågor gör.
Min
uppfattning är att man genom Storyline som arbetssätt kan få in IKT på flera
olika sätt. I vårt arbete valde vi att använda IKT genom QR-koderna men också i
dokumentationen för att stärka barnens förståelse för hållbar utveckling.
QR-koderna bestod av ljudfiler och filmer och genom dessa utmanades barnens
tankar och förståelse för olika aspekter inom hållbar utveckling. Förhoppningsvis
öppnade händelserna upp för ett roligt och intressant lärande.
Jag
upplever att barnen genom Storyline som arbetssätt får stor möjlighet till
delaktighet och inflytande över verksamheten. I vårt arbete kring hållbar utveckling
var det barnen som styrde berättelsen framåt samtidigt som vi kunde rikta barnens
uppmärksamhet genom nyckelfrågorna. Deras tankar och idéer avgjorde vilka
aktiviteter som kom att ingå i projektet. Barnen fick även utforma miljön och
karaktärerna själva. Björklund (2014) beskriver att barnens känsla att kunna
förändra kan stärkas genom att de får möjlighet att påverka sin tid på
förskolan. Att varje barn utvecklar sin förmåga att uttrycka sina tankar och
åsikter och därmed få möjlighet att påverka sin situation är något som även ingår
i förskolans strävansmål (Skolverket, 2016). Detta menar jag att barnen fick möjlighet
till genom att arbeta med hållbar utveckling genom Storyline och jag tänker
även att Storyline främjar demokrati. Björklund (2014) menar att demokrati inte
bara handlar om att rösta. Hon beskriver att det även handlar om att lyssna på
barnens åsikter, tar dem på allvar och att allas idéer är lika mycket värda. För
mig är detta precis vad Storyline handlar om, att barnens tankar, funderingar
och idéer ska vara de som för berättelsen framåt.
I
mitt framtida arbete kan jag mycket väl tänka mig att arbeta med Storyline. Engdahl,
Karlsson, Hellman och Ärlemalm-Hagsér (2012) menar att utveckla nya sätt att
tänka är ett viktigt perspektiv inom lärande för hållbar utveckling. De
beskriver att det handlar om att lösa de tidigare problem som uppstått genom hittillsvarande
sätt att tänka. Eftersom att Storyline som arbetssätt, enligt mig, öppnar upp
för nya tankar och perspektiv menar jag att det är ett bra arbetssätt för
lärande kring hållbar utveckling. Jag tänker även att man kan använda sig av
Storyline som metod även inom andra ämnesområden. Det känns som ett lärorikt
arbetssätt för både barn och pedagoger. Förhoppningsvis kan barnen känna en
lust att lära genom att de själva får vara viktiga aktörer på grund av att de
får vara med och påverka sitt eget lärande kring hållbar utveckling.
Referenslista:
Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i
förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Engdahl, I., Karlsson, B., Hellman, A., &
Ärlemalm – Hagsér, E. (2012). Lärande för
hållbar utveckling – är det någonting för förskolan, eller? Rapport om OMEP:s projekt Lärande för hållbar utveckling i praktiken. Stockholm:OMEP
Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm,
Skolverket.
Kommentarer
Skicka en kommentar